Den här sekvensen av bilder och film gör mig glad. Det påminner mig om och sammanfattar sommaren på ett fint sätt. Den här sommaren har varit annorlunda. Annorlunda fast ändå samma. Annorlunda i mig själv. Samma på utsidan. Hela livet har ordet prestation betytt mycket, definierat mycket. Vad är egentligen en prestation? Vad är en bra prestation, vad är en dålig prestation? Duger min prestation? Hur bedöms det? Vem bedömer det? Jag vet inte, vet någon? Ärligt så spelar det faktiskt ingen roll. Idag lever vi snabbt, vi lever med osynliga och ibland orimliga krav. Krav som till viss del formas av en oro av vad andra tycker och tänker om oss. En oro över att inte få bekräftelse. Jag är rädd för att inte få bekräftelse. Men bekräftelsen är också viktig. Viktig för att känna tillhörighet och samhörighet. Lika viktigt är det att lära älska sig själv. Du duger. Vad tänker vi och säger till oss själva? Börja med att vara snäll mot dig själv och världen kommer öppna sig på nytt. Livet är en gåva. En gåva som är för värdefull att slösa bort med negativa tankar. Ingen är perfekt, alla är vi människor med brister och bekymmer. Tänk då om allt känns tungt, det löser sig, inget varar för evigt, allt förändras. Solen skiner alltid även fast vi inte ser det ☀️ Den här sekvensen av bilder och film gör mig glad. Den påminner mig om och sammanfattar en ny nyfikenhet och glädje som väckts. Jag är mig själv. Stanna upp. Lev i nuet, uppskatta nuet och skratta mycket. Jag är lycklig nu. Kram från Sofie.
